 |
| För oss som är anhöriga. |
I dag innan jag gick upp till T på avdelningen så hade jag bestämt träff med Inga-Lill Lellky, som tillsammans med sin dotter Alexandra driver Cancerkompisar.se där jag även bloggar.
Cancerkompisar är där för oss anhöriga, för att vi ska få en möjlighet att prata med någon annan som går igenom samma sak.
Att vara närmst en som har Cancer är ett 24 timmars jobb, 7 dagar i veckan.
Man kan inte gå hem och stänga dörren och säga " Vi ses på måndag", när T låg inne för att få sina cellgifter så påmindes vi hela tiden, han var inte med vid middagen, han satt inte i soffan på kvällen, han var inte med och badade barnen och han låg inte i sängen för att värma mig.
När jag fick beskedet om T:s Cancer så kände jag mig som jag var helt ensam i världen.
Jag började Googla, precis som många av oss som är anhöriga gör.
Jag googlade på Cancer och jag letade bloggar, bloggar med anhöriga som skriver, anhöriga som går igenom eller gått igenom samma som jag.
Men jag hittade verkligen väldigt lite och hittade jag någon så var det väldigt gamla bloggar.
Så då bestämde jag mig för att berätta hur jag upplever vår resa och hur det är att stå där med fyra barn och en man med Cancer.
Vid detta tillfälle så hade en Cancerkompis varit fantastiskt att ha, någon som gått eller går igenom samma som jag.
I dag får ca 1 av 3 Cancer ! förstår ni siffran ? Galet !?
Och till dessa så har vi i Sverige ca 600 000 anhöriga.
I min familj så har T ungefär 13 stycken nära anhöriga bland våra barn, föräldrar och syskon som är hans anhöriga och då har jag inte ens räknat våra fina vänner.
Och alla behöver vi stöd på olika vis.
Forskningen visar att 25% av alla nära anhöriga blir sjukskrivna av stressen med att vara just nära anhörig.
Jag blev det och tack vare Cancerkompisar så förstår jag att detta är vanligt och inte bara jag som råkar ut för det.
Så är just du en anhörig eller om du känner någon som är anhörig ?
Var inte rädd, skicka till Cancerkompisar och få någon att prata med, någon som vet hur det känns.
4 kommentarer:
TACK Åsa för ett toppenmöte idag, det var jättekul att se dig live. Tack för initiativet. Jag kände igen ALLT som du pratade om!!! kramis på dig och hoppas T får komma hem snart.
Ja att vara anhörig är inte lätt.... önskar ibland att man var en fluga som kunde flyga in på läkarbesöket när min anhörig sitter där och få alla svar... Vet nämligen inte om barnens farmor berättar allt för oss :/ men lite positiva besked fick vi innan jul så det känns skönt... för en stund! Cancerkompisar är säkert guld värda, speciellt när man är nära anhörig som du!
Trebarnsmor <3 det bästa vår första läkare sa till oss var att en som går igenom Cancer ska aldrig vara själv på läkarbesöken, för att det är inte lätt att ta in allt och då kanske tar man inte till sig att ställa de frågorna man vill. Vad glad jag är att ni har fått positiva besked <3 hoppas att du får en fantastisk Jul med de dina Kram Åsa
Jag känner så väl igen det du skriver. Är så tacksam att läsa din blogg och jag ska ta tag i att söka en cancerkompis. Så bra initiativ av dem som startade det.
Hoppas din familj får lite julglädje även i år! Kram Helene
Skicka en kommentar