Feber

Idag har T varit på sjukhuset och fått sin dags behandling och det gick bra och smärtfritt.
Väl hemma fixade vi mat och jag åkte och tränade.
När jag kommer hem sitter T och fryser.
Vi kollar tempen och då är det på väg på feber, bara en halvtimme senare har han över 38 grader.
 Och feber och cellgifter är inget bra att köra tillsammans !
Så nu sitter vi och väntar på att sjukhuset ska bestämma om vi ska åka in eller inte.
Jag ser på T att han är nervös och lite rädd.
Och om jag ska erkänna, så är jag det med.
Vi har ju inte varit med om feber innan och vet inte riktigt varför det är då farligt eller vad vi ska förvänta oss...
.. Håll tummarna för oss..

Grå måndag

Idag är det kallt och riktigt ruggigt ute, jag fryser  idag, så jag sitter i soffan under mysfilten och dricker morgonkaffet framför Nyhetsmorgon. T sover här bredvid mig och laddar för en dag på sjukhuset. Vi laddar upp på olika sätt kan man säga. 

Redan söndag

Då är det söndag kväll och vi har haft en riktigt bra dag.
T har mått bra idag, så efter att tjejerna varit på simning så gick vi ner i byn.
Denna helgen har det varit festligheter i byn, affärerna har haft öppet både lördag och söndag och uppträden och annat har varit igång. Solen har verkligen visat sig hela helgen.
Efter att vi gått några rundor i byn så gick vi upp till våra vänner och köpte med oss fika från byns kondis.
Vi satt ute och njöt i solen medan barnen lekte.
I morgon är det dags igen för T att få sin 1 dags behandling, så det blir en dag på sjukhuset. Men om allt följer rätt i schemat, så betyder det att efter i morgon har han halva tiden kvar av behandling.
Tänk halv vägs :) tänkt positivt!!
Måtte röntgen svaret sen i fredags visa att det gått på rätt håll.
Hoppas alla ni där ute får en skön söndag ❤ det ska jag ha, just nu sitter min fina familj och väntar på mig i soffan ❤❤❤❤❤

Tre rätters

Ligger i soffan och magen är rätt sprängd fylld, ikväll blev det oxfilé och kantareller till middag. T klarade av att äta lite i alla fall. Till efterrätt blev det knäckig äpplekaka och vaniljglass. Grabbarna har varit hos farmor och farfar i kväll så vi fick en chans att sitta ner och äta i lugn och ro. Många tycker att jag är stark som håller ihop vår familj, jag är rätt säker på att många klarar det. När något vill förstöra ens familj, så måste man vara stark! Sen ska gudarna veta att om någon hade åkt iväg med mig och fixat barnvakt så hade jag njutit som bara den. Längtar tills jag får andas ut och slippa vara stark ❤ tills vi bara kan vara. Men jag är så tacksam för all pepp som jag får från alla, är så tacksam för er alla ❤❤❤

Veckovägning v 39

Godmorgon på er

Hoppas att allt är bra med er?
Här är det blandade känslor, dagens vägning gick lite som jag väntat +0,2 kg.
Har känt på mig att jag inte fått i mig tillräckligt med mat denna veckan, och med tröttheten av att vara sliten efter mina 2,5 arbetsdagar och stressen av T:s sjukdom har gjort att maten har hamnat helt fel.
Jag har inte ätit onyttigt, dock för lite av mat överhuvudtaget och då säger kroppen "stopp"
Men ny vecka nästa vecka och då får jag äta som jag ska.
Vill återigen tillägga att detta är ingen bantningskur mitt i allt, för helt ärligt det skulle jag inte orka med.
Utan detta är för att sporra mig att äta rätt, och röra på mig för att klara vårt helvete som vi är i just nu.
Och att kroppen "slimmar" till sig samtidigt gör att jag mår bra och inte behöver känna ångest över vikten också.

Fredag äntligen

Då är fredagen här, och tråkigt att säga det men denna dagen har varit en skitdag ! T har en riktigt dålig dag, tålamodet prövas av grabbarna hela tiden och kan jag har en huvudvärk som jag gärna ger bort till någon som vill ha den. Vi har inte fått reda på något om hur det såg ut på röntgen idag, hoppas verkligen att vi får veta mer nästa vecka. En rolig sak har hänt idag och det är att tjejerna är på disco, M:s första och de var uppklädda till tänderna :) och nu när de är iväg så passar vi på att njuta av grabbarna i soffan framför Toy Story. Hoppas verkligen att i morgon blir en riktigt bra dag .

Återhämtning

I dag har jag sovit hela dagen, känner att efter jobbat lite denna veckan så är kroppen helt slut. Gummibandet med ork var helt utdraget i går. Så idag har jag sovit och återhämtat mig hela dagen, träningen har också lyst med sin frånvaro idag. Så nu sitter jag i soffan med mitt hjärta ❤ i morgon ska han på röntgen . Jag hoppas verkligen att det visar att det går på rätt håll . 

Tisdag 24 september

Andra dagen på jobbet, ja vad ska man säga att det är skönt att få tänka på något annat ett tag.
Att få bara vara Åsa och att få bara jobba med mitt.
I morgon har jag tid hos Företagshälsovården igen och ska få prata igenom åter hur jag ska göra för att klara mig igenom denna stressen som jag utsätts för,den ligger där liksom hela tiden och påminner mig.
Men jag ska klara detta, för mina barn och min man skull.
T har fått en tid för röntgen på fredag denna veckan, jag ber till gud om där nu finns någon..
Måtte det visa att det har börjat hända positiva förändringar i hans kropp, vi behöver att få in det positiva i detta nu .
Pratade med en vän idag vars pappa också är sjuk i Cancer men som är i slutet, men som kämpar.
Så jag lägger in denna bilden igen ..  det talar sitt tydliga språk ...

Provat att jobba lite idag

Sitter nu i soffan efter en lång dag.
Testade att jobba lite idag, jag vet att de saknar mig och jag saknar mina fina arbetskollegor. Bjuder på en bild från jobb idag.
Jag vet att det kan vara svårt att vara nära anhörig och få ihop det med ens arbetsplats.
Jag kan säga att jag har haft totalt tvärt om, när mina kollegor fick reda på att T drabbats så har de ställt upp till 110% och de kontaktade företagshälsovården och har stöttat oss hela tiden :) alla mina kollegor har i princip erbjudet sig att laga mat till oss och detta är från chefsnivå och ner.
Är så tacksam, de har fått hantera mina gråt attacker och att jag inte alltid är mig själv just nu.
Så idag testade jag och det kändes bra i lagom mängder, tog mig även till spinningen efteråt för att ladda ny energi. Det är otroligt jobbigt när man är mitt i allt och vill vara där för alla och samtidigt känna sig positiv själv och inte deprimerad.
Så det är viktigt med förstående människor runt sig.

Shopping kan få en att glömma

I morse kände jag smått panik, T var så trött och orkade inte ta sig ur sängen.
Alla barnen bråkade och jag kände hur kaoset bara blev större.
Så jag lämnade H hos mormor och morfar och W hos farmor och farfar när tjejerna var på simskola och efter det körde de och jag iväg och handlade.
Vi behövde det, både de och jag. Alla barnen behövde vinterskor och mössor och vantar, jag har inte orkat att ge mig iväg innan så nu tog jag äntligen tag i det.
Tjejerna och jag har haft en fantastisk dag, de bråkade inte och vi pratade kläder och de hängde i alla provhytter som de kunde hitta.
När vi satt och fika så sa E flera gånger
 - mamma detta är riktigt mysigt.
Det kändes väldigt bra, vill inte att mina barn ska hamna åt sidan i detta. Men T är alltid en del av oss, E sa efter ett tag när vi satt där
 - Mamma, synd att pappa är sjuk, annars kunde han också varit med oss. ❤❤
Skönt, i morgon är det en ny dag

J*la Cancer

Är så arg på att T har Cancer !!
Varför ska vi få detta i vår familj !!?
Varför ska det finnas överhuvudtaget ?!
Varför ska det splittra familjer!?
Det enda som detta har gjort för vår familj är att fått oss att inse att hur viktiga vi är för varandra och man vet aldrig vad som händer ❤
H är jätteförkyld och näsan rinner och han hostar. Och det enda han ville idag var att få ligga och mysa med sin pappa i sängen.
Men vi vågade inte ! Inte innan T har fått ta fler sprutor.
Och det skär i mitt mammahjärta att höra honom

- jag vill vara hos min pappa !
Och vi får säga nej ! Efter många tårar och kramar ligger han och jag nu och kollar på Bilar i soffan och T kan fortsätta sova i sängen utan sin H. 

Denna Bilden tog jag när vi var på väg till första mötet efter T:s operation.
Aldrig trodde väl vi att detta var vägen till en tuff resa. 

Oxfilén fick vila

Hade ju planerat en riktigt härlig middag med Smörstekta kantareller till förrätt och oxfilé till varmrätt och härlig fruktsallad till efterrätt, men T mår inte alls bra idag.
Han är totalt helt slut och maten smakar fortfarande inte ❤ så jag bestämde att då får det bli köpt mat i kväll istället, så får oxfilén komma fram när både han och jag kan njuta av maten.
Fruktsallad blir det ändå. Barnen älskar fruktsallad mer än oxfilé :).
I kväll ska T ta sin första spruta för att hjälpa hans immunförsvar, något med att de är rädda för att om han blir sjuk så sätter det sig på benmärgen eftersom han är dåligt värde på sina vita blodkroppar.
Tur är verkligen det då H börjar bli förkyld ! Är livrädd att T ska smittas och bli sjuk av det.
Och med 4 barn i familjen så är det väldigt svårt att hålla alla sjukdomar borta.
Känns så himla otäckt att ta sprutor på sig själv, så vi har faktiskt ringt in en kompis som är sjuksköterska som ska observera när han gör det ikväll.
Våra "Save The Date" kort har kommit till bröllopet, längtar så ❤

Att vara helt slut

I går när jag hämtade T kände jag sakta tröttheten efter den obefintliga sömnen komma.
Och den blev inte bättre ju längre kvällen gick.
När maten var undanplockad satte vi oss i soffan, 10 min senare sov jag.
Då var kl 19, stackars mannen kommer hem och då somnar jag och är helt borta.
Vaknade till äntligen vid 21:30 och klarade av att gå in i sängen.
Men då måste jag först lyfta över H som somnat där, då visar det sig att han kissat i sängen och på hela mitt täcke !! Och jag började gråta, jag var bara så trött och jag såg fram emot att sova i min sköna säng bredvid T. Istället fick jag ligga på halvan som var torr och T sov i soffan.
Han var tvungen att sätta klockan i natt för att få i sig vätska. Sen började H tidigt i morse och ville ha frukost.
När jag ändå var uppe kunde jag lika bra baka frukostbullar till familjen och för att ge T, en ordentligt frukost. Snart ska vi packa in oss i bilen jag och barnen.
Vi ska åka till ett par kompisar så de får rasta sig i det härliga vädret och T mår inte alls bra idag, mycket sämre än vad han gjort innan , maten växer i munnen på honom och han är helt slut.
Men det känns fantastiskt att ha honom hemma ❤❤

Veckovägning

Godmorgon på er.
Dagens minus blev -0,6 kg, totalt -4,3 kg.
Känner att det har fått mig att inte sätta mig och äta "tycka synd om mig själv" mat.
Jag vet att om jag äter sådan mat, så blir jag bara trött och orkar ännu mindre med de som behöver mig som mest.
Just i dag är det lördag och då står mysfrukost på schemat och nybakta bullar är snart klara i ugnen.
Kommer att inlägg om detta sen och om min kväll i går.

Ta hand om er så länge..

Familjen är nu hel igen

Är totalt slut!
Har haft strul med alla 4 barnen i natt.
Kan väl säga att det slutade med att jag gick ut på soffan, men 5 min senare låg H även hos mig där.
Så i natt var det väldigt lite kvalitets sömn för mig.
Men idag är det ju äntligen fredag och T har kommit hem.
I dag ringde läkaren när vi kommit hem och nu vill de göra en röntgen om 1-2 veckor. Detta för att se om cellgifterna hjälper, hans blodprover visar nämligen inget. Vilket känns otroligt skönt eftersom då behöver vi inte vänta tills december innan vi får svar om det faktiskt gör någon nytta.
Jag hoppas att ni får en fin kväll ❤ jag lär somna snart.

I dag

När jag kom in till T i dag så hade han inte mycket kvar av sin medicin för idag.
Så vi gick en runda på stan i det härliga höst vädret och passade på att ta en fika.
Han skakar väldigt mycket i händerna och medicinen gör att han har börjar frysa lätt, så jag värmde honom så mycket jag kunde ❤ han har börjat få väldiga smärtor i magen och är svullen, men vad jag har läst så är detta vanligt.
Men den bästa nyheten idag är att T kommer hem imorgon :) jag tittade runt i saluhallen när vi var i stan, ska köpa något riktigt gott till oss att äta i helgen.

Solen

Vaknade i morse och solen var på väg fram genom dimman efter nattens kyla.
 Efter att jag lämnade barnen så tog jag på mig promenadskorna och gav mig ut på en lång härlig promenad i skogen.
Jag känner mig piggare idag, dagsformen går verkligen upp och ner.
Nu ska jag snart åka in till sjukhuset ❤ hoppas att ni får en  fin dag och glöm inte stanna upp och berätta för era nära och kära hur mycket de betyder för er ❤

Du får mig

Satt med alla barnen i soffan och myste innan sängen, då kryper H upp till mig och säger
 - Mamma du får mig ❤

Får inte ta ut mig

Trodde verkligen att denna gången skulle jag ha så mycket mer kraft att hantera att T ligger inne.
Men det är inte så, trodde att nu är det ju andra gången, vi vet ju vad det handlar om och vad som händer när han ligger inne och får sina cellgifter.
Men det är skitjobbigt rent ut sagt ! Cancern gör så sig så påmind när han är där vi är här.
Sköterskorna och läkarna där inne är fantastiska, och det mottagandet vi fick när vi tog med barnen dit förra gången T låg inne är så mycket värt för oss som familj och speciellt för barnen.
De gör sig klarar nu för att i kväll ska vi ringa till pappa och alla ska få prata med honom.
Skulle egentligen åkt in i eftermiddag, men jag var så trött och jag får inte glömma att även jag är sjukskriven för stress och att detta tar otroligt på mig med,måste se till att få min återhämtning.
Eftersom grabbarna inte sov ordentligt i natt heller, blev det inte någon ordentlig sömn för mig.
Men längtar redan tills att jag får åka in till honom i morgon.
Kristian Gidlund gick vidare idag, det får mig återigen att tänka på att livet är bara till låns.
Har bestämt mig att börja lämna blod, är det lilla man kan göra, som kan bli så mycket värt för någon annan.
Jag ser många av de patienterna på avdelningen som behöver blod och jag själv behövde när jag fick tvillingarna.
Jag är fruktansvärt nål rädd, men det bryr jag mig inte om.
Vi kommer att klara att besegra Cancern och då ska jag klarar av att ge blod...

Delar med mig igen av min och T:s sång, denna lyssnar vi ofta på och läs texten nog.
Eller så bara tar ni upp den på Youtube :

Sarah Dawn Finder
Kärleksvisan

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

Halvlek

Idag är det äntligen onsdag, om T får komma hem på fredag så är det inte lång tid kvar.
Sist blev han tvungen att stanna en natt till eftersom han inte hade fått ut tillräckligt mycket vätska ur kroppen. Visst är det konstigt att tid som är lika för alla, kan kännas som jättelång för vissa men snabbt för vissa. Hade vi haft det som vanligt nu, så hade det knappt blivit måndag innan det är fredag igen.
Men just nu känns dagarna så långa.
I dag ska jag fixa en överraskning till T här hemma som vi skulle gjort länge, men har liksom aldrig blivit färdiga till det.
I natt har grabbarna varit så oroliga, H har ropat på pappa flera gånger och de kom båda tidigt in till mig i sängen.
W ville inte släppa mig på förskolan, utan ville bli buren hela tiden.
Tjejerna har dock varit på gott humör idag, de har idrottsdag idag och var båda taggade för att springa och samla pengar till SOS barnbyar.

Laddad med ny energi

Är så otroligt glad att jag åkte och tränade Body Combat, mår så mycket bättre nu och känner mig uppladdad med massa energi.
Kände mig trött och deppig när jag lämnade T på sjukhuset och ville nog egentligen bara sätta mig i soffan. Men passet var bokat sen innan så det var bara att köra, dessutom kul att träffa alla mina vänner där nere på träningen.
Nu blir det bananpannkaka och mys framför tvn för nu är jag värd det :).
Förstår inte fick frågor om jag inte använder vattenfast mascara?
De tyckte att jag var lite mörk under ögonen ...
I morgon är det redan onsdag, vilket innebär att det är halvlek för mannen.

Dag 2

Natten har varit lugn, även om sängen kändes väldigt stor.
Grabbarna somnade i vår säng igår kväll, funderade på om jag skulle låta dem ligga kvar.
De kunde ju fylla ut den stora sängen, men de fick ligga i sina egna sängar i alla fall.
Dock kom de tidigt i morse och kröp upp hos mig.
Jag märker att barnen funderar mycket och de stora frågar när de är nyfikna och det tycker jag är bra.
Vi har varit väldigt öppna mot barnen när vi hade kommit så långt att vi visste att T skulle börja sin behandling.
Kände att innan vi kunde ge dem riktiga svar så ville vi inte blanda in dem i det.
När T började tappa håret så var det en milstolpe för sjukdomen kan man säga.
Nu såg man ju på honom att det var något som hänt.
Vår stora tjej frågade mig då
- Mamma kommer du att älska pappa även om han tappar håret?
för att i nästa mening fråga
- Mamma kommer du att älska pappa om han är död?
Det gör ont i ens mammahjärta när man får de frågorna, men jag svarar på allt så nära sanningen jag kan.
Men man stannar upp och man låter många av deras funderingar och meningar ta tid.
En av grabbarna tittade på mig djup in i ögonen samtidigt som han tog mig på kinderna igår och sa
- tycker om dig mamma .

Det är viktigt att man tar sig tid, och det känner jag är vår styrka igenom detta.
Barnen behöver sin mamma och T behöver sin familj .

Nu ska jag äta min frukost och sen ska jag åka in till T igen på sjukhuset.
I går gick jag och köpte lite lyx till honom

Ja han gillar skvaller tidningar :) 

Fortsättningen ..

När mannen berättat vad som hänt så sa jag
- du måste ringa upp igen och fråga vad läkaren menade?!
Men han klarade inte det han blev helt vit i ansiktet och försvann liksom.
Så jag ringde till sjukhuset och krävde en förklaring, men som det är mycket idag så fanns bara en telefontid på måndag ( detta var fredag) men efter mycket tjatande och tårar kopplade de mig vidare till en sekreterare på avdelningen som hjälpte mig.
Dock hade inte läkaren mer att tillägga och ville vi veta mer så kunde vi boka en tid till måndagen men han tyckte inte det fanns mer att säga !! Idiot .
I alla fall skulle vi nu äntligen bli skickade till specialisterna på rätt sjukhus så vi kände att då väntar vi på kallelse.
Dock veckan efter fick han kallelse till röntgen på samma ställe, men vi gick snällt dit och hoppades på att de hade bokat in ett läkarbesök också... men icke.
Så jag fick tag i dem igen när vi satt på röntgen
-nu sitter vi här på röntgen,jag kräver att vi få ett läkarbesök med svar på våra frågor! vi pratar om ett cancerbesked till en 4 barns pappa och en familj som just nu går i förtvivlan !
Men det fanns bara en läkare på plats och det var den som vi hade kontakt med innan och han ville vi INTE gå till igen.
Dock efter många om och men fick de tag i en som vi kunde träffa fast inte förrän dagen efter.
Det tog vi och då skulle ju röntgen också vara klar.
Vi åkte dit dagen efter och fick träffa en nya läkare och är inte jätteimpad av dem där, men det betyder ju inte att de är dåliga bara att vi inte klickade med dem alls.
I alla fall berättar hon att T har även i buken.
Men att vi nu skulle få byta sjukhus och att vi skulle bli kallade igen om 6 veckor,
Konstig känsla när man går de 6 veckorna och man inte tänker på sjukdomen vi fortsatte som vanligt .
T har ju inte ont efter operationen så han kände ju sig inte sjuk.
6 veckor senare kommer det en ny kallelse denna gången åter igen på röntgen på samma sjukhus och ett läkarbesök direkt 2 dagar senare ...
T åkte på röntgen och sen följde jag med honom till läkaren, som var samma som inte hade läst journalen.
Men man tror ju på det bästa och vi orkade då inte be om en annan.
Ännu en gång fick vi sitta 1 timme över tiden innan vi fick komma in, och då berättar läkare, att T även har i lungan.
Världen rasade och T blev förtvivlad och båda satt och grät i bilen hem, fan den har spridit sig mer...
Efter detta blev vi äntligen kontaktade av rätt sjukhus och då sa de att inget kommer att hända nu förrän efter semestrarna.
Vilket faktiskt var skönt, för vi har verkligen glömt sjukdomen över sommaren och spenderat den på bästa sätt, genom att vara iväg med husvagnen och varit mycket på stranden och varit bara vår familj.
Direkt efter semestern blev han kallad och då fick vi komma till det andra sjukhuset och där ville de göra en röntgen till, om läget var som innan sommaren skulle inget hända nu utan man skulle vänta återigen och sen ta en ny röntgen var 6:e vecka .
Men mannen gick på röntgen och det hade hänt saker på dessa 6 veckorna,det hade ökat i lungan och han hade nu även i levern...
Så det var bara att sätta igång behandlingen, vilket innebär att han nu ska vara borta från oss vid 4 tillfällen och få cellgifter i 6 dagar och emellan behandlingarna får han en dag behandling men den får han åka hem på igen.

Under denna tiden får vi inte veta något, då man inte tar röntgen förrän efter alla behandlingarna.
Så det kan gå hur som helst.
Vi har tur många blir friska 97% med testikelcancer, men om man är mitt i det så är de 3% som inte klarar sig mycket jobbigare för att det finns en risk ....

Som sagt jag berättar i denna bloggen om mitt liv som närstående och hur vi klarar vardagen.
Det är mycket tårar men vi ska klara det för vi ska förnya våra löften nästa år <3
Skriv gärna ett avtryck och säg vem ni är som läser och var inte rädda att ställa frågor.

Pratade precis med honom, längtar tills jag får träffa honom i morgon ..

Cancerkompisar.se

När vi fick reda på att T har Cancer så började jag leta efter liknade upplevelser på internet.
Det finns inte mycket för mig som anhörig och om det som jag går igenom.
På cancerfondens hemsida står väldigt mycket nyttigt och det är där jag fått mycket bekräftat att jag få vara ledsen, att jag får må dåligt att min livskamrat har Cancer.
Dock finns det inte så många verkliga människor om man säger så, i form av bloggar eller annat på nätet.
I alla fall kunde inte jag hitta det när jag satt och sökte och det var därför jag bestämde mig för att börja blogga igen.
Känslan av att vara lika mycket drabbad, av att hålla ihop vår familj, våra fina 4 barn som får se deras pappa inte orkar leka, att se till att han vaknar och äter bra mat när han är hemma.
Men störts av allt rädslan att min första syn av att han lämnar oss kommer att hända.

Därför blev jag så glad när jag fick tipset igår efter att börjat få ut bloggen om ett par eldsjälar som startat
 http://www.cancerkompisar.se/

"1 av 3 får cancer men alla berörs säger Cancerfonden. De uppskattar att det finns ca 6,3 miljoner anhöriga/närstående till cancersjuka enbart i Sverige!
Det finns ett gap inom vården att den som är anhörig inte alltid har möjlighet att få den hjälp som behövs. Som anhörig/närstående är du oftast inte sjuk, men forskning visar att som anhörig löper du 25% större risk att själv bli sjuk pga den stress man utsätts för"

Då är vi på plats

Dagens väder speglar känslorna i dag ❤ skulle inte gråta igår men det gick inte hela vägen. Att ligga med hans armar runt mig i sängen är så känsloladdat. Men tiden går fort jag vet ju det ...             I kväll kommer fortsättningen på vår resa från samtalet från läkaren fram till nu 

Tårar ner för kinderna

De stora barnen är så ledsna att mannen åker in i morgon ❤
När jag var ute och gick så hade tjejerna varit helt förtvivlade och bara velat sitta med mannen i soffan och inte släppa honom.
Fan livet är orättvist !!!
I morgon klockan 9 är det dags för honom igen att läggas in och få sin medicin i 5,5 timmar.

Om man nu ska fika så

Måste man göra det hos mästaren på fika :)

Fika på bästa stället 

Denna härliga stressiga söndag, har bestått av först simning för tjejerna efter det dansträning för yngsta tjejen och sen fika på bästa fika stället hos Wiveca och hennes fina familj.
Men även om man kan tror att det skulle vara lugnt efter det men icke!
Stora tjejen skulle på bugg och sen var det kalas firande för pappa/morfar som fyller år i morgon
Barnen är helt uppe i varv efter denna söndag kan man säga, nu äntligen hemma så har vi har släppt ut dem alla i trädgården. Jag laddar för en härlig kvällspromenad för att samla tankarna..
Känner hur tomheten av att mannen åker in i morgon börjar komma..

Titta gärna in hos Wiveca hon driver den galna bloggen
sleeplessinashyred och frågan man inte kan sluta ställa sig ?! hur kan hon äta så mycket fika och ändå ha den kroppen ?! men jag är inte bitter .....

Hos Wiveca kan allt hända, barnen blev galna djur 

Regnet öser ner

Så min morgonpromenad blev tända ljus och mys i soffan med de bästa ❤❤❤❤. I morgon är det dags för mannen att åka in igen, så idag ska vi försöka mysa så mycket vi kan mellan aktiviteter och min pappas kalas. Njut av varje minut ❤

Allt började

Mannen hade otroliga smärtor i sin vänstra testikeln, han jobbade som vanligt några dagar men sen gick det inte längre för honom utan tog kontakt med vårdcentralen som sa åt honom att köra direkt till akuten istället. Detta gjorde han måndagskväll.
Läkarna där kunde inte svara honom på vad det var riktigt utan ville att han skulle kallas på ett ultraljud.
Jag var inte med på akuten, men när de redan dagen efter ringde honom på morgonen och ville att han skulle vara där för ultraljud samma eftermiddag så blev givetvis både han och jag oroliga och jag körde hem från jobb och var med. Efter ultraljudet så blev vi nerskickade till akuten igen eftersom det var de som hade hand om honom. Vi fick träffa en läkare som då berättade att han inte heller kunde säga vad det var.
Men började att prata om tumör !!! Va !!?? Cancer nej inte en chans ! Det dör man av..
Och mannen är bara 39 år . Paniken i både mannen och mig satte smått igång .
Läkaren tittade på mig och sa - nu säger jag detta till dig, att det är inte säkert att det är cancer, ni kommer att bli kallade till Onkologen som sen kommer att ta hand om er. Jag berättar det för dig eftersom oftast så har patienten svårt att ta in all information vid sådana här fall.
Sen de orden så har jag inte lämnat mitt hjärtas sida ❤ redan på morgonen efter alltså onsdagen, så ringde de och ville att vi skulle vara nere på eftermiddagen, när vi väl kom ner så berättade de att de trodde att det var Testikelcancer som mannen har och att de vill plocka ut den redan på måndagen efter...
Då var vi där igen ... Cancer ! Jag har som tur är aldrig riktigt varit i kontakt med denna sjukdom innan och de flesta som jag känner till är faktiskt idag inte kvar på jorden.. Jag började läsa på massor i ämnet och mannen gjorde sin operation och allt gick riktigt bra. Nu väntade 4 veckors lång väntan på provsvaren ..
När vi äntligen fick tiden för hans återbesök så laddade vi med frågor. Vi var så spända och vi hoppades och hoppades att detta skulle vara tillräckligt eller att det var bara en ofarlig tumör. Väl där fick vi först vänta en timme på läkaren som var sen. När vi väl kom in så berättar läkaren att allt var bra ! :) mannen har inget mer kvar men specialisterna ville att han skulle göra en röntgen till för säkerhets skull. Han frågade om vi hade några frågor? Nej inte alls sa vi eftersom allt var ju bra :) vi körde hem och det kändes som vi har verkligen vunnit på lotto !!!
När vi väl var hemma så ringde det i mannens telefon. Jag ser att han svarar konstigt och lägger på igen. Då visar det sig att det är läkaren som ringde och berättar att han läst fel i journalen ..
Mannen har kvar och det kräver behandling !!!!!

Fortsättning följer ....

Veckovägning

Godmorgon :) 

Hoppas att er morgon har varit lika skön som min,  

I dag vaknade jag återigen pigg och då var klockan 7.

Den känslan att få sova bättre och inte bearbeta en massa i sömnen är så mycket värt för välbefinnandet. 

Så det var bara att ta på sig skorna och bege sig ut på min morgonpromenad, nästan 8 km blev det.

Tiden ska vi inte prata om, då jag alltid får sämst tid på morgonen och blev stoppad 3 gånger för att folk inte kunde hitta till loppisen i byn ! där fick jag för att jag valde att gå i byn i morse .. 

I alla fall så stod vågen på -2,6 kg mot förra veckan så totalt har jag minskat på dessa två veckorna sen jag bestämde mig för att äta hälsosamt och röra på mig för att klara vår prövning som vi går igenom - 3,7 kg. 

Det känns riktigt bra :) 

Vill även poängtera att detta är inget som jag går in för 100% just nu av den anledningen att jag vill inte att energin ska ligga på en sådan obetydlig sak som viktminskning, men jag vill ha energin genom att äta rätt och röra på mig till min man och mina barn just nu och viktminskningen känns som en bonus för mig själv! 

Jag kommer dock att uppdatera min veckovägning här på lördagarna precis som jag gjorde i min förra blogg så häng med vet ja :) !

Höst och fredagsblommor

Vilket fantastiskt väder vi har haft idag!
 Solen har stått högt på himmelen hela dagen ☀
 Dagen började ju med ett fantastiskt spinningpass och sen fick det bli fredags piff både inne och utanför huset. Piffet avslutades med härliga fredagsblommor i form av liljor.
Och just nu är även den återkommande fredags Tacosen avslutad.
 Tjejerna har en kompis som ska sova över så de lär ju inte vilja spendera kvällen med mig och mannen så det får bli en bra film och mys i soffa ❤

Träning och välmående

När vi fick reda på att mannen är sjuk i denna dödliga sjukdom så rasade hela min värld.
 Jag såg redan att jag och barnen stod där gråtande vid hans kista.
 Frågorna kom upp i huvudet: hur ska vi klara oss ? Kan jag bo kvar i huset ? Varför ska detta hända vår familj ? Och givetvis satte en process igång med att leta information på nätet.
Tyvärr så var det så att på vårt hemmasjukhus, så är de långt ifrån experter på mannens diagnos och gav oss inga svar alls. Då jag är en känslomänniska så satte även "skräpmats" känslorna in.
Och detta innebär att all sorts träning är jobbigt .. Man orkar bara inte!
Och mat som är sött  och fulla med kolhydrater som kan ge en lite tillfredsställelse för stunden är mer än gärna välkommen.
 Problemet i detta är som ni säkert förstår att det satte sig på kroppen och vikten och sen blir man nerstämd för det. Och jag mådde bara sämre, men jag intalade mig själv. - jag kan inte gå någonstans eller äta rätt för jag behöver all min energi till mannen och jag vill inte lämna honom med barnen när han behöver bearbeta.
 Nu har det ju hänt lite sen dess då vi fick de första beskeden och jag kommer att berätta mer och hur det är att vara anhörig. Men i alla fall nu när vi har kommit så här långt och min kropp och min energi var slut och det blev detta beslutet att jag måste tanka upp energin igen.
 Så sa min samtalskvinna till mig, lägg din energi på rätt saker och rör på dig varje dag ❤ du behöver få känna endorfinerna ! Och nu har jag gjort detta i två veckor och jag känner mig starkare och sover bättre. På måndag åker mannen in på sjukhuset igen och är borta 5-6 dagar, beror på hur det går och sen kommer han sova sig igenom veckan efter.
 Då hoppas jag att gråten har lämnat och min nya styrka och energi hjälper honom och mig..
 För vi ska klara detta ❤

Har ni haft en bra dag?

Själv har jag haft en bra dag som började med 2 timmars promenad med min fina väninna A . Jag kan säga att i allt detta med sjukdomen så har vi turen att vara omringad av fina vänner och en fantastisk familj som ställer alla upp i vått och torrt för oss. Och dessa tillfällena att samla energi är värda så mycket, för det är otroligt många som min energi ska delas mellan just nu. Min man, mina 4 barn och sen ska där vara kvar för att klara vardagssysslor och gärna lite energi till mig själv också för att jag ska orka. Har letat efter bloggar om anhöriga men de flesta som bloggar är själva sjuka och man glömmer de som är högst lika inblandade ... Vi som närmast anhöriga, vår värld blir ju också upp och ner vi en sådan behandling. Efter promenaden som slutade med en härlig kycklingsallad och keso så begav sig jag och mannen iväg för att hämta ett par jeans till honom i en butik i byn och jag tog mig i kragen och köpte en höstjacka som jag tittat på :) kommer bild i morgon .. Är så nöjd, kan det inte bli kallt nu ! Nu har vi i alla fall slängt oss i soffan och ljusen är tända på bordet i morgon är det spinning kl 7 !  

Torsdag

God morgon :) dags för frukost och sen blir det en långpromenad med en fin väninna .. Sånt fyller verkligen på energin även om det regnar ute. 

Kvällsträning

Då är kvällsträningen gjord. Har ni inte Olgas bok kan jag varmt rekommendera den 

Kärleksvisan

Måste bara dela med mig av denna fantastiska låt.
Lyssna på texten och gör vad ni vill av den...

Denna är min och mannens låt i allt detta som vi går igenom
 http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

Varför tar det sådan tid att komma i gång :) ?

I början innan man kommer igång med bloggen tar det alltid sådan tid ..
Vad ska jag börja skriva om?
Vår familj, livet med fyra barn, livet med min man, planeringen av "förnyelsen av våra löften" eller min stundande krafttagning av vikten eller livet ?
Just nu är det väldigt mycket som händer i vårt liv, speciellt med att min man precis har börjat en tuff behandling mot sin sjukdom och mitt i allt detta står jag och våra barn.
Kan väl säga att det blev för mycket för mig, så just nu är jag sjukskriven för att tårarna inte gick att hålla tillbaka och kroppen började säga stopp och för att bli mig själv igen.
Tänk att man tror att livet leker och et kan ändras snabbt.
Innan detta kom fram så levde vi som alla andra, vi började känna känslan av att våra barn börjar bli stora, jag jobbar på ett fantastiskt roligt jobb och vi köpte i somras vår nya pärla en Hobby 650 (husvagn) som vi tänkte använda för att visa våra barn Sverige.
Men vi ska klara detta och givetvis ta oss framåt och komma tillbaka starkare än
 någonsin ..
Delar med mig av två meningar som jag tycker är otroligt starka och vad som driver mig just nu ....

Trodde väl inte ..

Hade någon sagt till mig för 1 år sen att du kommer att börja blogga igen, så hade jag sagt att nej det finns inte en chans.
Men nu sitter jag här mitt i livet och känner att jag måste förmedla för många andra som kämpar där ute att man kan klara allt om man bara vill och det kan vi också.
Ni får hålla tillgodo att bloggen är just nu lite tråkig för jag kommer knappt ihåg hur man lägger in alla bilder och annat och känner inte riktigt för det just nu.
Men det kommer när tiden finns.
Funderar fortfarande om jag ska göra bloggen hemlig mot lösenord eller om jag ska hålla den öppen..
Många beslut men nu är den igång i alla fall ....

Nedan får ni första bilden: E som skrev i sanden i somras - Jag älskar mamma och pappa jättemycket <3 kram