Men det känns som att det hela tiden ska komma nya prövningar och jag vill snart ha tillbaka min roll som en del av familjen där alla hjälps åt.
I går eftermiddag blev grabbarna jättejobbiga och de visste inte vad de skulle ta sig till, fick ut dem i trädgården för att rasta av sig.
Detta innebar att hela vårt uterum nu har lera på alla fönsterna ....
Tjejerna kunde inte sluta bråka, men blev iallafall lyckliga när de fick i uppgift att gå och handla till middagen på Ica.
T var otroligt trött i går och satt hela dagen i soffan efter att han vaknat kl 12.
Själv var jag så troligt trött och sliten, detta året har bestått av så mycket prövningar för min del att jag aldrig känner mig riktigt utvilad eller jo jag gjorde det efter sommaren .. alltså i början på augusti.
Jag känner att jag har slutat att se fram i mot saker för det slår liksom aldrig in, jag har fått ändra så mycket som jag har sett fram i mot detta året och det kan vara saker som vi ska göra som familj eller som jag skulle gjort med mina vänner eller gjort med jobbet.
I dag hade vi bokat biljetter för att gå och se Sune på bilsemester med våra vänner, jag och tjejerna.
Vad händer jo M vaknar och kräker, jag orkar faktiskt inte detta också.
Att stå och ta hand om henne samtidigt som grabbarna vill ha hjälp med sina saker och skura toaletten.
Jag trodde verkligen att nu äntligen !!! skulle vi börja se framåt.
Men hur tänkte jag ?
Det känns allvarligt som om någon försöker knäcka mig, de sista åren har jag fått utstå så många prövningar att det känns som tar det verkligen aldrig slut ?
Jag fick iallafall den årliga Våffelmackan med Julost och Julskinka på till frukost/Lunch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar