Inskrivning och rädslan

Nu är jag hemma i soffan, T är på sjukhuset. När vi kom på plats så började direkt det förberedande jobbet inför hans operation. Han skulle duscha och fick blodförtunnande spruta. Det var jobbigt att lämna honom, en operation är ju alltid en operation. Fick återigen höra att det var en stor operation. Men vad jag längtar till tisdag när jag får träffa honom igen. Läkarna ska ringa mig i morgon när operationen är över.
Troligtvis kommer jag inte få möjlighet att prata med honom i morgon eftersom de inte vet om han kommer upp på avdelningen i morgon eller blir kvar på uppvaket.
Vad jag längtar tills detta året är över, det är ett av de värsta åren i mitt liv...