En söndag som jag längtat efter

Efter vårt långa samtal i går som jag och T hade, så vaknade han upp som sitt vanliga själv i morse.
Så mycket sig själv man nu kan vara när man har Cancer.
Men han förstod hur jag kände och ibland behöver man att någon annan säger till en och det är viktigt att man pratar med varandra.
Det är klart att jag har förståelse för honom även om jag aldrig kan fullt förstå honom, eftersom jag inte haft Cancer.
Men man måste fortfarande få berätta hur man känner och det är viktigt med närhet och kroppskontakt .
Så mannen begav sig iväg i morse med tjejerna på simning och under tiden började jag att städa här hemma.
När de kom hem så ringde vår vän och frågade T om han ville åka och fika, och det är ju klart att han ska!
Så mannen har varit i väg på roligheter idag och träffat folk och fått vara social och jag har städat och tvättat och lagat Kalops.
E har varit iväg på Emporia hela dagen med en kompis och hennes familj och kom nästan precis hem.
Det som hon hade letat mest efter var något att köpa till mig för sina egna pengar, så hon kom hem med ett par öron hänge som hon själv valt.
Nu sover de små och tjejerna ligger i sina sängar och tittar på tv.
Nästa vecka kommer jag att vara borta tre kvällar så nu ska jag krypa upp i soffan med T och bara mysa.
Så detta har varit en helt perfekt söndag .

Min hjälpreda idag