Det kom ett brev

Vi väntade hela veckan på att sjukhuset skulle ringa, men i går kom det ett brev.
T ska vara på det sjukhuset som vi varit på hela tiden men nu på Urologiska klinikens mottagning den 10 december.
Så detta betyder att vi nu har ännu en månad som vi inte vet något alls, detta att inte veta är den värsta känslan som finns.
T blev väldigt besviken, han hade verkligen hoppas på att vara opererad snart och att vi kunde börja 2014 med allt detta bakom oss.
Dock är det samtidigt skönt att han får lite tid, för han är fortfarande svag.
Den hemska hostan som har tagit över honom har gjort att han har varit extra trött när han inte får sova på nätterna.
Jag är sliten för att jag jobbar och han är trött för att han inte får sova ..ingen bra kombination.
Kärleken mellan oss är otroligt stor, men den prövas också igenom den här resan.
Man måste stanna upp och få fram tankarna att han är trött för sin sjukdom och vill inte vara arg och han måste stanna upp och tänka att hon är trött genom att ta hand om marktjänsten och känslorna.
Trötthet kan verkligen förstöra, sömnen är så troligt viktig.

Men i dag är vi ändå mitt i allt detta på gott humör.
Min fantastiska barndomsvän och min brudtärna på bröllopet och hennes sambo har fyllt och fyller 30 år i år, så ikväll ska de ha en stor fest.
Vi ska ha tjejerna med oss och grabbarna får snällt ha en mysig kväll med mormor och morfar och farmor och farfar.
Jag ser så fram emot denna kvällen, träffa vänner och lägga Cancern åt sidan och bara vara Å och T .
Det är nära hem så om T känner att det inte går så kan han gå hem vilket är skönt.
Jag hoppas att ni får en fin lördag och glöm inte att stanna upp ! säg till dem runt er att de är viktiga .