Denna väntan på besked.

Hej på er.
Ja det har varit lite tyst på bloggen ett tag nu.
Började ju jobba förra veckan på torsdagen och man blir rätt trött snabbt både i kroppen och i knoppen.
Men helgen har ändå inneburit väldigt mycket kärlek i form av att barnen har allesammans haft vänner att leka med och det är roligt att se sina barn ha vänner.
För det är väl en av de sakerna som man är livrädd för att de just inte ska få vänner eller känna sig utanför.
Med T:s besked på Cancercellerna har vi inte hört något alls !
Läkaren ringde upp sent i torsdagskväll och sa att proverna inte var färdiga och fortfarande inget svar.
Denna väntan är fruktansvärd.
T:s humör pendlar lite upp och ner, man märker när Cancern och väntan kommer i fatt honom och när han tänker på annat som gör honom glad.
Just nu snöar det som bara den ute, äntligen lite pulkaåkning med barnen, längtar redan till helgen.
Grabbarna har börjat på gympa och de älskar det och fantastiskt att få springa med dem runt och hoppa och leka.
Tråkigt bara att det är så många som går med sina telefoner uppe hela tiden.
Jag använder också min telefon mycket, men när jag är med barnen på deras aktiviteter då vill jag bara just där och då. Jag vill vara med och berömma när de gör framsteg och inte missa en sekund.

Hoppas att ni få en fin kväll

Kram Åsa