söndag 3 november 2013

Varma Scones + Hopp och förtvivlan

Just nu sitter jag och grabbarna och T i soffan och tittar på Emil i Lönneberga.
T får fortfarande inte behålla maten riktigt och man märker att han är väldigt trött, är så glad att just nu ska han inte göra fler cellgiftsbehandlingar.
För han är verkligen mer sliten för varje gång och mår sämre och sämre.
Grabbarna letar efter farfar
I går var mina svärföräldrar här och åt middag, till grabbarnas lycka lekte deras farfar kurragömma med dem stora delar av kvällen.
I dag har det regnat hela morgonen, tjejerna skulle på simträning idag och då passade jag på att göra Scones till oss allesammans.
Så otroligt gott med varma scones med marmelad.
Längtar så till i morgon måndag, vill lägga  denna veckan bakom mig med huvudvärk och kosten och träningen har varit katastrof.
Så det ska bli så skönt med ny vecka och besked om T:s behandling ska fortsätta.
Just nu känns det som man hela tiden pendlar mellan glädje och förtvivlan. Och just nu orkar jag inte mer än glädje ....

Tända ljus är harmoni när det är en mörk morgon.

1 kommentar:

Jag sticker upp huvudet sa...

Jag är impad över att du tränar ändå. Det är ju viktigt att hålla dig i form för att själv orka. Har du någon du kan be om hjälp ... för att få några timmar bara för dig. Tänker på dig! Kramis