Minnena kommer tillbaka

Det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen, har inte känt behovet på samma vis som under Cancerresan som vi gick igenom.
Nu ligger jag här igen efter ett antal månader, ensam och med mobilen på högsta ringsignalen.
T fick i fredags eftermiddag otroliga smärtor i magen, smärtorna kom i intervaller och det såg nästan ut värkar.
Vi åkte till akuten där en massa prover togs för att utesluta möjliga alternativ.
Men smärtorna slutade inte, T låg på golvet och grät av smärtorna!
T är en person med otroligt hög smärtgräns .. Jag har sagt det flera gånger under den här resan.
Så om han har ont, då skulle en sån som jag gett upp för längesedan.
Till sist vid midnatt fick de ner smärtorna och vi körde hem vid 01:30 .
Väl hemma fick vi sova en timme och sen satte han i gång att spy och fick ont igen.
 Kl 5 hittade jag honom liggande i fosterställning på badrumsgolvet och det var bara att ringa barnvakten och köra tillbaka till akuten. När han kom in togs beslut om röntgen och inläggning. Orkar inte gå in på allt nu här nu .
Men väl uppe på avdelningen när de fått ner en stor slang via näsan och ner i magsäcken, så skulle ny kontrastvätska in igenom den. Samtidigt som har kräks om vartannat. Jag torkade hans ansikte från kallsvetten, när jag tittade på honom totalt slut på energi där jag stod så såg han inte ut som min 41 åriga man, utan en ung pojke som var totalt utslagen.
Nu är det min tur igen att vara den starka!
Blev bjuden på middag och dusch av våra vänner som bor nära sjukhuset, men när jag körde till dem insåg jag hur trött jag var och att jag knappt kunde se vägen.
Så efter middagen så körde de hem mig till våra barn.
Det är ju nästan ett år sen vi gick igenom resan och så mycket minnen kommer tillbaka, men i morse när Hampus berättade hur mycket han saknar sin pappa, så inser jag hur mycket de har varit med om och vad kloka de är. Jag kan prata lite mer med dem och de har mognat så på detta året.
Om en timme ska jag köra in till honom igen och då hoppas vi på att de har kommit från till något beslut, för det sista igår innan jag gick hoppas jag inte på,men jag kan berätta att det inte är Cancer för de såg de på röntgen igår.
 I allt detta så ska Emilia tävla i simning i eftermiddag och hon frågade speciellt igår innan hon somnade
- Mamma ! Du kommer väl och ser mig simma?
- Ja Emilia det lovar jag dig❤️❤️

Första turen med husvagnen

Då var säsongen äntligen i gång! 

Vi trodde väl aldrig att vi skulle få chansen förra året att ge oss ut igen i år, men eftersom allt har gått så bra med T:s Cancer så har vi nu en hel sommar framför oss med massa roliga tillfällen med husvagnen. 

Vi visste inte om vi kunde få chansen att åka i väg, eftersom jag blev opererad i onsdags och det skulle ta ca 1 vecka att återhämta sig helt. 

Men jag mådde så pass bra att jag kände på torsdagen att jag tror att jag klarar av att åka iväg i fredags och våra vänner var redan på campingen och de kunde hjälpa oss med allt det tunga och praktiska så att jag inte behövde bära.

Samtidigt är det roligare för barnen att vara iväg med husvagnen än att sitta hemma med en trött och seg mamma. 

Så sagt och gjort ! T packade husvagnen och jag sov. 

Barnen bråkar mycket mindre och gör mer saker tillsammans när vi är i väg. 

På Långfredag vaknade vi upp till denna blå himmel 

                                 

Vi gick en liten runda runt hela campingen, hela naturen stod i blom och ett vitt täcke av vitsippor låg över hela området.

H var på vattnet hela tiden första dagen, men efter att han böjde sig lite för långt fram vid ett tillfälle

så ramlade han i och inga puffar! men vi väntade på det och som tur så var en pappa i den andra familjen bredvid och drog upp honom. 

Men efter det fick han en helt annan respekt för vattnet och armpuffarna !! 

Svärmor och svärfar kom upp i söndags och då paddlade barnens farfar och T med dem.

Så lyckliga de blev. 

Så här såg det ut när vi gick hem efter maten igår, vilken fantastisk påsk vi har haft  ! 

Solen, Husvagnen och sällskapet. 

Jag har ju då levt i mjukisbyxor hela påsken, men det gjorde inget alls för jag är glad att jag åkte dit och satt istället för hemma. 

Hoppas att du har haft en fin påsk? 

Vinn en biljett Krakel och Spektakel

Som ni vet så kommer jag och tjejerna att åka och vara med som VIP-Bloggare på Mässan för hela familjen - Krakel och Spektakel den 26 och 27 April i Halmstad Arena .

Jag har nu fått chansen att dela ut en biljett till två personer !

Detta vill ni inte missa-
*Skattjakt med Pax,
*Erik Ståhls föreläsning, 
*Therese McDonald - Standup 
*Fnulans debut med sin bok om Militta
 och mycket mycket mer för hela familjen. 

För att vinna vill jag veta vilka öppettider som mässan har på lördag den 26 april. 
Svara här nere i kommentarfältet, tävlingen vara till den 14 april så det är snabba bud !

Gå in och hitta information på Krakel och Spektakel eller på https://www.facebook.com/krakelochspektakel?fref=ts

Givetvis hoppas jag att ni är så många som möjligt som vill komma i alla fall.
Det är gratis för barn under 15 år i vuxet sällskap.
Kostar 90 kr per vuxen och dag.

Visst ses vi där ?

Tyst ..

Det har varit väldigt tyst på bloggen.
Men vi har det bra, jag har jobbat väldigt mycket och försökt att ta igen mycket av det som jag missade när T gick igenom cellgifterna.
T har också börjar jobba 25% och det börjar gå bättre och bättre, han får så otroligt ont i sina fötter när han har jobbat.
Det börjar bli bättre, nu kan han i alla fall gå dagen efter, i början fick han så ont att han blev sängliggande.
Har förstått att detta är väldigt vanligt när man gått på cellgifter.
Men när man nu äntligen har börjat att få det lite lugnare så han han börjat få ont i bröstet.
Han har fått en knuta som har svullnat upp och ömmar.
Han har varit på första besöket på sjukhuset men de kan inte riktigt säga vad det är, så nu ska han tillbaka för att ta tester och ultraljud på det.
Läkaren säger att det är till 90% det manliga hormonet som spelar honom ett spratt men man kan inte garantera det.
Cancern har satt sådana djupa spår i en, jag hoppas verkligen att läkaren har rätt..
Men T är positiv och det ska jag också vara.

Att vara anhörig till någon som har Cancer

Vår Cancer resa började i april i fjol, alltså snart ett år sen.
När jag funderar tillbaka, så känns det nästan som att det är flera år sen vi fick det där beskedet, att de misstänkte att det kunde vara Cancer som T bar på.
Jag kände mig så otroligt ensam, jag var så arg och trodde nästan att kanske är det mitt fel att han har fått Cancer, samtidigt som jag såg mig själv redan som änkan som planerar begravningen.
När man hela tiden väntade på nya besked, man levde i en värld som inte riktigt går att förklara och man kan nog aldrig riktigt fatta det förrän man faktiskt har levt i detta vakuum som det

faktiskt blev.
Cancern styrde våra liv hela 2013 och på något sätt lät vi den göra det.
När jag var som mest ensam och förtvivlad i detta så startade jag bloggen och fick då även kontakt med Inga-Lill och Alexandra på Cancerkompisar och blev så glad för det som de startat, ett forum där vi som anhöriga fick lov att berätta att vi faktiskt mår dåligt också.
Denna texten på hemsidan kändes som en befrielse för mig :

---

1 av 3 får cancer men alla berörs säger Cancerfonden. Idag lever cirka 150 000 personer med en diagnos och om det runt varje cancersjuk finns sex anhöriga finns det 900 000 anhöriga enbart i Sverige.
Som cancersjuk och som anhörig får du leva med diagnosen mellan två till fem år eller längre innan man kan bli friskförklarad.
Forskning visar att du som anhörig löper du 25% större risk att själv bli sjuk i andra sjukdomar på grund av den stress man utsätts för. 

Jag kände med det att det var okej för mig att känna som jag gjorde, visst behövde jag vara stark för våra barn och för T, men det var okej att tycka att livet var skit också ! utan att det var fel på mig eller att det var ju faktiskt T som var sjuk så varför skulle jag känna mig slut som människa eller klaga när han hade det värre.
Jag möter många anhöriga i dag, mer än vad jag gjorde innan jag började denna resan.
Och det vi alla delar, det är den känslan att vara anhörig till någon som har Cancer.
Även om de jag möter har förlorat någon till denna hemska sjukdomen och jag är lyckligt lottat att vi har tagit oss igenom det värsta så delar vi alla samma upplevelse.
Vi är alla Cancerkompisar vi kan stötta varandra och där finns en igenkänning .
Cancerkompisar kommer nu att få bidrag för att de ska få en chans att hjälpa oss vi anhöriga, så att vi kan finnas där för varandra och kunna stötta varandra.
I dag sköts denna kontaktförmedling helt manuell och det är ett stort och viktigt jobb att sitta och pussla ihop människor,
Men nu ska det byggas en tjänst för detta och då kommer det att gå fortare att hitta sin Cancerkompis där ute.

Det har varit kämpigt 

Vår Cancerresa är inte över ännu, T kommer att gå på täta kontroller men vi är inte ensamma.
Känner du någon som kan behöva en Cancerkompis tipsa den personen om Cancerkompisar. 

Läsning är viktigt

I vårt liv som har gått väldigt upp och ner det sista året så har vi fått in en ny rutin sen några veckor tillbaka.
Varje söndag efter att alla barnen badat och det är dags att försöka varva ner inför natten, så har vi börjat sätta oss i soffan och läsa tillsammans.
Jag och barnen då, eftersom detta oftast krockar med sporten som mannen måste se.
Jag läser först en bok som passar grabbarna och sen har tjejerna varsin bok som de läser ur för oss andra.
E har ju troligtvis Dyslexi och på detta sättet hoppas jag att hon ska känna att det är en trygghet att läsa när vi sitter hela familjen och myser.
I kväll var tjejerna extra taggade för läsa eftersom innan jag lämnade Malmö så blev det ett besök på bokrean och jag kom hem med tre nya böcker till barnen.
Jag önskar att jag hade all tid i världen att läsa med mina barn i veckorna, jag har inte det tyvärr.
Men på detta sätt så samlar vi ihop helgen och vi får samtidigt en härlig stund tillsammans i soffan.
Och att deras intresse för böcker och läsning ska växa.

Malmö till Halmstad och massor av skratt.

Hemma igen efter några fantastiska dygn i Malmö.
Som jag skrev blev ju tyvärr showen inställd som vi skulle gått och sett i går, men jag och Malin Meekatt bestämde att det är klart att vi tar tillfället att lämna barn och män och leka storstadsmammor.
Malin hade ju ändå ett affärsmöte bestämt i Malmö.
Japp så sagt och gjort ! Efter att vi checkat in så tog vi vi oss ner till hotellets brunch, som var fantastisk och med ett glas bubbel till och inga barn eller män som gnäller utan bara en väldigt trevlig servitör och vi två så tog liksom aldrig samtalsämnena slut.
Men jag hade ett litet mission innan vi begav oss till Malmö och det var att jag äntligen skulle ge mig ner till ÅhlensCity och köpa några smycken från Edbland.

Jag har tittat på dessa så länge och äntligen med lite stöttning ifrån Malin är jag nu kär ägare till dessa.

Givetvis tog vi chansen att leta upp några trevliga huvudbonader som man kan behöva för att pigga upp i vardagen.

Vi hade laddat upp så här såg det ut när vi packade upp på hotellrummet och så här såg det ut när vi packade ner i morse Whoop Whoop !
Festen blev till två trötta mammor i myskläder i varsin del av sängen och varsin godispåse och Melodifestivalen.
Dock tycker jag att fel låt vann, är lite bitter för detta.

Vi pratade massor om Krakel & Spektakel mässan som Malin har hand om.
Det kommer att ske så mycket saker och jag fick hjälpa till på ett hörn och brainstorma .
Men jag säger bara till alla er som har så att ni kan ta er till Halmstad denna helgen nu i april, GÖR DET !
Det kommer att vara båda dagarna och absolut inget tvång att man måste gå på båda dagarna men jag tycker att ni ska ta barnen och åka dit i alla fall.
Jag och tjejerna kommer att hänga där hela helgen.
Gå in på hemsidan och läs mer krakel och spektakel